Okej, jag har nu ett tag tänkt sluta på ridning. Jag har inte tänkt att det 

skulle var viktigt att berätta för någon annan än mina kompisar som jag 

verkligen litar på och som jag lätt kan hänga med. Dock så har min syrra

spridit detta till hennes kompisar i stallet och sen så har det bara spridits 

mer och mer. Så jag tänkte att jag vill skriva ner det här på bloggen. Jag

skulle ljuga om jag sa att ridning inte har hjälpt mig. Ridning har både

hjälpt min hälsa (både fysiskt och psykiskt) och mitt självförtroende. 

Under ett tag när jag var ledsen och jätte deprimerad och brukade

inte vara med kompisar, ville bara vara själv och inte göra någonting

så var ridning ett sätt för mig att fly. Jag mådde bra och hästarna i 

stallet gjorde mig glad. Stallet fick mig på bättre humör för där kunde 

säga och tänka vad jag vill och det kändes som om hästartna 

förstod. Hästarna ljög inte och dem spred aldrig rykten. Dem var trogna

vänner och om man vill berätta något för någon bara för att dela det

så var hästarna mitt alternativ. Ridläraren och min ridgrupp fick mig

att inse att jag faktiskt inte var så dålig utan faktiskt väldigt duktig 

och jag hade lärt mig något som jag var bra på. Mitt självförtroende

blev starkare för jag visste att jag var bra. Dem där idioterna i skolan

skulle inte kunna säga att jag "suger" eller att jag är "dålig och svag." 

För då skulle dem ha fel. Men i längden blev jag bättre och depressionen

började sakta avta. Jag tänker inte ta upp det som gjorde mig deprimerad 

från början för det tillhör det förgågna som jag redan accepterat och lagt

bakom mig.

Nu, dem senaste 4 månaderna har jag inte tyckt att

ridning är så kul. Jag älskar det inte som förr och jag tycker mest att det 

är jobbigt. Efter 15 december ska jag sluta på ridningen. Iallafall ta en paus

i 1 år eller så. Jag tror nog inte att jag kommer börja rida igen men man 

vet aldrig? Men jag tänker alltid ha kvar mina minnen och försöka att

aldrig glömma. Jag vill tacka alla ridlärare som jag har haft som har fått 

mig att känna mig bra. 

Och ett speciellt tack till Loke {Häst}, som alltid varit snäll och som fick mig

att sakta men säkert bli bättre.

{Häst}Tack till Zeus, den kungliga springaren som räddat mitt liv. 

{Häst}Tack till Pieces som var min första sköthäst och som jag 

berättade allt för. 

{Ponny}Tack så mycket Betty Boop för att du gjorde mig glad och 

fick mig att vinna över rädslor och även vara med om andra

utmaningar (kommer aldrig glömma när du stannade hela tiden 

och vägrade att röra dig och sedan stegrade när ridläraren kom 

fram c': ) 

 

Detta är inget jag ska lägga bakom mig, jag ska alltid ha ridningen 

kvar i minnet. 

 

{ R.I.P Pierre, du var en speciell häst för mig och var väldigt fin. 

R.I.P Viska, du var den största och antagligen starkaste hästen.

You where such a beautiful girl ;--; }